Vad är vad i släktforskning

Här tar vi kortfattat upp ämnen som de svenska krigen samt sjukdomar i husförhören.

[1700–1721] Stora nordiska kriget

Regent: Kung Karl XII (1697-1718)

Detta krig startade när en allians med Danmark-Norge, Polen och Ryssland förklarde krigt mot den svenska stormakten. Denna allians slog till hårt mot svenska Livland och svenska Ingermanland vilket låg i östra Europa på gränsaade mot Ryssland. Kung Karl XII ledde den Svenska armén och hade lycka att för en tid få undan Danmark, Ryssland och Polen. Men det tog inte lång tid förrän Ryssland hade återhämtat sig och erövrat mark. Karl XII tog sina styrkor till Ryssland för att konfrontera tsaren Peter. Men den svenska armén led stora förluster under slaget vid Poltava. Där efter invaderades Sverige av Danmark-Norge från ena hållet och Ryssland från det andra. Det stora nordiska kriget fick stort sätt sitt sitt slut när Karl XII dog vid Fredriksten i Norge 1718.

Under de sista krigsåren började den ryska flottan härja längs svenska ostkusten. Genom att plundra och bränna försökte de tvinga svenskarna att återuppta fredsförhandlingarna. Jämtlands dragonregemente på 1000 man gav Ryssland motstånd i Gävle där Ryssland fick ge upp. Men på sin väg mot Stockholm lyckades den ryska flottan bland annat att bränna och anfalla Norrtälje. När de närmade sig Stockholm gjorde man ett uppehåll för komma fram till om ett anfall var möjliga. Men den ryska flottan valde att i stället forsätta vidare. Trosa och Nyköping bränndes ner och de fortsatte ända in till Norrköping som brändes och plundrades. Det var bara vid Svartlöga i Stockholms skärgård som den ryska flottan inte lyckades landstiga då de utsattes för träffsäker eld från lokala säljägare.

När de sista fredshandlingarna var klara 1721 fick Sverige lämna över de baltiska provinserna och norra delen av svenska Pommern till fienderna. Sverige var inte längre en stormakt och frihetstid i landet tog då sin början.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_nordiska_kriget

[1741–1743] Hattarnas krig mot Ryssland

Regent: Kung Fredrik I (1720–1751)

Hattpartiet var ett politiskt parti som under en längre tid hade den större makten i Sverige. Genom deras påtryckning skulle Sverige nu ta tillbaka de delarna som förlorades till Ryssland under Stora nordiska kriget. Franska och Svenska diplomater planerade en stadskupp i den ryska huvudstaden S:t Petersburg. Stadskuppen lyckades men den nya tsarinnan, Elisabet av Ryssland, svek sitt löfte att återlämna territorierna och fortsatte kriget. Den Svenska armén är underlägsen den ryska och tvingades retirera till Helsingfors, men blir tillslut omringade i närheten staden. Vid fredshandlingarna förlorade Sverige nu ytterligare delar av Findland till Ryssland.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hattarnas_ryska_krig

[1757–1762] Pommerska kriget

Regent: Kung Adolf Fredrik (1751–1771) Pommerska kriget mellan Sverige och Preussen var en del ut av det det större sjuårskriget som varade mellan 1756–1763. Orsaken till kriget var åter igen Hattpartiet som trodde att Preussen skulle lida nederlag under sina många fiender och att detta skulle ge Sverige en chans att återfå delar av landets tidigare pommerska besittningar. Den svenska armén gjorde hedrande småstrider i den preussiska Pommern, men fick ett antal gånger och av olika anledningar dra sig tillbaka till den Svenska Pommern. Den förvirring som det Pommerska kriget kriget förorsakat blev en av orsakerna till Hattpartiet fall 1765.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pommerska_kriget

[1788–1790] Gustav III:s ryska krig

Regent: Kung Gustav III (1771–1792) Kung Gustav III startade kriget då han med den svenska armén anföll Ryssland för att återta förlorade områden. Men kriget slutade oavgjort bland annat på grund av att högre svenska officerare gjorde myteri. Under detta krig stod bland annat slaget vid Ölands södra udde (1789) mellan de svenska och ryska flottorna. Den svenska flottans uppgift var att förhindra den ryska huvudflottan att ta sig till Köpenhamn. Men den svenska flottans strategi misslyckades och när de sökte skydd i Karlskrona blev de instängda där av den ryska flottan i flera månader.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_III:s_ryska_krig

[1788–1789] Teaterkriget

Regent: Kung Gustav III (1771–1792) När Kung Gustav III anfaller Ryssland och startar det ryska krig börjar grannlandet Danmark att röra på sig. De har nämligen ett förbund med Ryssland och måste bistå dem vid evetuella krig. I Jämtland har de flesta soldaterna skickats till Stockholm och Danmark ser det som en svag punkt och skickar tre divisioner av den norska armén. Men deras snabba marsch från Trondheim blev uppmärksammd och svensk militär och vapenförd allmoge tog sig till Jerpe skans för försvar. När Norge fick underrättelse om att Jämtland kunde försvara sig fick de order att retirera. Sedan anfaller den Danska-Norska armén med 8 000-10 000 man Bohuslän och på en vecka har de intagit Uddevalla, Vänersborg och Åmål. Nästa mål för armén är staden Göteborg som de begär ska ge upp, men Göteborgs försvar rustas upp i snabb takt. Men vid denna tidpunkt har även både England och Preussen lagt sig i kriget och inför detta hot tvingas den Dansk-Norska armén avtågar mot Norge och ge upp kriget.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Teaterkriget

[1805–1810] Första Napoleonkriget

Regent: Kung Gustav IV Adolf (1792–1809) England låg i krig mot Frankrike och hatet mot Napoleon ökade så Ryssland, Österrike och Sverige gjorde snart gemensam sak med britterna. Kriget fördes i stort sett på tysk mark och Sverige hade Svenska Pommern som utgångspunkt med den svenska armén. Planen för den svenska armén var att förflytta sig till Hannover, där den engelska armén var på plats. Men den svenska armén blev försinkad och när planen äntligen kunde sättas i verk skrev Preussen på ett fördrag med Napoleon. Detta innebar att alla svenskar nu måste lämna Preussen och retirerade till Svenska Pommern.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk-franska_kriget_1805%E2%80%931810

[1808–1809] Finska kriget

Regent: Kung Gustav IV Adolf (1792–1809) Finska kriget utkämpades mellan Sverige och Ryssland där Sverige hade stöd av Storbritanien och Ryssland av Frankrike. För kejsar Alexander var det till stor del förpliktelserna mot Napoleon att invadera Finland, men också att för en gång skull stävja arvfienden Sverige. Men han villa även till stor del ha ett oblodigt krig och Findland välvilja. Sverge var till stor del i underläge och eftersom Danmark var på Frankrikes sida började det planeras för att invadera södra Sverige. Under detta hot fick stora trupper av den Svenska armén stanna kvar i Sverige. I Österbotten var Sverige överlägsna den ryska armén som var så hårt pressade att de tvingades sätta in förstärkningar. Men framåt september hade båda arméerna stora problem med höstvädret och försörjningen och det framkom en överenskoms om ett stillestånd. I december gick de båda arméerna i vinterkvarter på varsin sida Torne älv.

Trots stora nederlag vägrade Gustav IV Adolf att avsluta kriget, så den ryska armé ockuperades då Åland samt att de intog själva Umeå, men lämnade snart stan och tågade tillbaka. I mars avsattes kungen Gustav IV Adolf genom en statskuppen av en grupp officerare, och kungen tvingades landsflykt. När den slutliga vapenvilan ingicks med Ryssland var Sverige den stora förloraren som miste Finland, Åland samt delar av Västerbotten och Lappland till Ryssland.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_kriget

[1808–1809] Dansk-Svenska kriget

Regent: Kung Gustav IV Adolf (1792–1809) När Ryssland invaderade Finland under Finska kriget passade Danmark på från sin sida då de trodde att de nu lätt kunde ta tillbaka förlorade områden när Sverige var upptagna med Ryssland. Men den norska armén hade brist på det mesta och styrkorna var dåligt utbildade, och Storbritannien blockerade de norska hamnarna. En armé på 2000 man från Norge tågede så småningom in i Jämtland, men tvingades dra sig tillbaka till Sundsvall, och i Danmark intog armén defensiv ställning och vågade inte angripa Skåne som planerat. Sverige tågade in i Norge från Värmland, men lyckades inte inta den viktiga norska fästningen Fredrikssten.

1809 insåg Danmark att en insassion av Skåne var omöjligt och riktade sig i stället in sig på Jämtland och Härjedalen. Försavaret blev 280 man stark bataljon från Hälsinge regemente till Jämtland, ochen bataljon från Gävle skickades iväg mot Härjedalen. Senare kom förstärkningar med en bataljon från Livgrenadjärregementet och två bataljoner från Kalmar regemente. Tillslut insåg Danmar att kriget inte kunde vinnas och sökte fred med svenskarna, och inget land avträdde något territorium.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dansk-svenska_kriget_1808-1809

[1810–1812] Kriget mot Storbritannien

Regent: Kung Karl XIII (1809-1818) Detta krig var en del av Napoleonkrigen och påbörjades då Sverige blev påtvingade en handelsblockad mot Storbritannien. Detta blev ett stort problem för Sverige eftersom Storbritannien var en av de största handelspartner. Så stor del av handeln med Storbritannien fortsatte genom smuggling. Frankrike tröttnade snart på detta och tvingade Sverige att förklara krig mot Storbritannien, samt beslagta alla brittiska fartyg och konfiskera alla brittiska produkte i svenska hamnar. Om inte Sverige gjorde detta skulle Frankrike förklara krig mot Sverige. Sverige gjorde så som Frankrige ville och förklarade krig mot Storbritannien. Men några stridshandling blev det aldrig och Storbritannien tilläts till och med stationera fartyg vid Hanö under den så kallade konflikten.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kriget_mot_Storbritannien

[1812–1814] Andra Napoleonkriget

Regent: Kung Karl XIII (1809-1818) Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike var nu i krig mot Frankrike och Napoleon och när de vann tvingades Napoleon att abdikera och landsförvisades. För Sveriges del avslutades kriget 1814 då Danmark lämnade över Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sjätte_koalitionskriget

[1814] Fälttåget mot Norge

Regent: Kung Karl XIII (1809-1818) Detta kort krig utkämpades då Norges hade krav på självständighet. Den svenska kungen Karl XIII förkastade helt tanken på ett självständigt Norge och drog ut på ett fälttåg mot Norge. Den svenska armén var numerärt överlägsen, bättre utrustad och tränad. Huvudstyrkan av den svenska armén anföll från havet och intog staden Fredrikstad. Samtidigt gick en mindre styrka in i Norge från Värmland tvingades snart retirera tillbaka till Sverige. Svenskarna ryckte därefter fram mot den norska huvudstaden Kristiania, och när norrmännen insåg att den svaneska armén nu hade fri väg till huvudstaden ingick de vapenvila och började förhandla.

Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fättåget_mot_Norge

 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sjukdommar i husförhören

- Magkräfta och Kräfta

Var en slags cancer och sjukdomen var obotlig. I början kunde Magkräfta ha liknande symtomer som kronisk magkatarr. Men efter ett tag blev den sjuka egendomligt gulblekt och mer avmagrad. I det flesta fall kunde man även känna en hård, ojämn och ömmande svulst i maggropen. Sjukdommen uppträder sällan förrän efter 40. Sjukdommens långvarighet och själva döden inträffade oftast efter några månader, men det kunde även ta upp till några år. Behandling av Magkräfta var endast för att uppehålla den sjukes krafter samt lindra plågorna. Smärtstillande medel, såsom morfin användes samt att den sjuke även mådde relativt väl av viss mineralvatten.

- Lungsot, Tuberkulos och Trånsjuka

I kyrkböckernas dödsorsaker har tuberkulos många namn så som lungsot, bröstsjukdom, tvinsot, trånsjuka, håll och styng. Industrialisering under 1800-talet gav en gynnsam grogrund för tuberkulos med trångboddhet och slum särskilt i större städer. Smittan sprids vanligen med hostningar och drabbar främst äldre och klena personer. Tuberkulos satte sig framförallt på lungorna, men även andra organ och centrala nervsystemet. Näst efter ålderssjukdomar var tuberkulos vid sekelskiftet 1900 den vanligaste dödorsaken.

- Lunginflammation och Pneumonia

Lunginflammation var förr en vanlig sjukdom som ofta ledde till döden, och uppstå till följd av en mängd olika orsaker, så som infektioner från bakterier, virus, svampar eller parasiter. Typiska symtom för lunginflammation är hosta, feber och svårigheter att andas.

- Vattusot

Vattusot är ett äldre uttryck för besvär med ansamling av vatten i kroppen. När kaffe blev vanligt användes det som ett av medikamenterna men också örtteer och extrakt av bland annat fräken förekom.

- Fallandesot och Epilepsi

Hippokrates beskrev epilepsi omkring 400 f.Kr. som en fysisk störning. Tyvärr föll hans kunskaper i glömska och personer med epilepsi har under årens lopp behandlats med allt från kastrering till lobotomi. Väldigt många har bränts på bål som häxor på grund av andras rädsla för epilepsi diagnos. - Slag slaganfall som kan uppstå vid hjärnblödning eller av hjärt- och kärlsjukdom. Vanligt förekommande vid exempelvis Lungsot.

- Rödsot, Utsot och Dysenteri

Rödsot spreds via livsmedel eller den sjukes avföring. Vanlig symtom av Rödsot var frossa, feber, muskelvärk samt slemmiga och blodiga diarréer med magplågor. Rödsot var i regel det man menade med fältsjukan och har alltid varit arméernas ständige följeslagare och orsakas fram för allt av dålig hygien. Rödsot skördade betydligt fler offer än själva striderna.

- Kikhosta

Kikhosta är en mycket smittsam sjukdom som orsakas av bakterier och börjar som en vanlig förkylning med hosta och eventuellt låg feber. Hostan ökar efter hand, kommer mer attackvis och blir allt intensivare, speciellt nattetid. Efter någon eller några veckor kommer de karakteristiska kikningarna. Det är främst barn som drabbas hårdast av sjukdomen viket framgår av kyrkoböckerna.

- Mässling

Mässlingen är en infektion som orsakas av virus och för i tiden var det vanligt att sjukdomen orsakade hjärnhinneinflammation samt lunginflammation och som en följd av detta ledde till döden.

- Koppor

Koppor var ett vanligt öde på 1700-talet. Nästan alla drabbades och många dog och särskilt gällde det barnen. Bara år 1800 dog i Sverige cirka 12.000 av koppor. Sjukdomen sågs som ofrånkomlig och nästan naturlig. Strax efter 1800 började man vaccinera och sjukdomen avtog snabbt och försvann nästan. Detta bidrog till stor befolkningsökningen i Sverige på 1800-talet med folkförflyttning och emigration som följd.

- Barnsängen, Barnbörd

Vid barnbörd var det alltid en risk att dö, nästan var tionde gift kvinna dog på detta sätt. Barn föddes i hemmet och barnmorska hämtades till föderskan. Så hade det alltid varit och så var det i princip till i början av 1900-talet.

Barnsängsfeber är en smittsam och svår febersjukdom som uppstår under och efter förlossningen. Det var till stor del orsak till mödradödlighet. Sjukdommen var mycket vanlig innan man lärde sig känna dess spridningssätt. Genom införandet av noggrann renlighet kom antalet dödsfall i barnsängsfeber att minska kraftigt.

- Rötfeber

Rötfeber är ett äldre samlingsnamn för en rad olika febersjukdomar som så ofta härjade i dåtidens ohygieniska städer. Benämningen var vanligt förekommande som dödsorsak i svenska kyrkböcker in på 1800-talet. Rötfeber användes bland annat som diagnos för många olika sjukdomsförlopp som hög feber med stinkande eller illaluktande utslag, samt situationer där döden var till följd av en blodförgiftning, till exempel vid kallbrand.

- Giktvärk och Giktplågor

Gikt beror på att det bildas kristaller av urinsyra i lederna som gör att man får en inflammation. Urinsyran kan öka om man går upp i vikt, äter mycket proteinrik mat eller stort intag av alkohol

- Benröta

Benröta är en inflammatorisk förstörelseprocess i något av skelettets ben. Den kan uppkomma genom en direkt infektion, då benvävnaden vid komplicerat benbrott blivit ytliga, men det kan även upptå av bakterier från en avlägset belägen inflammationshärd. Vid Benröta förstörs stora eller mindre delar av bensubstansen. Ibland uppkomma sårbildningar så kallde benrötesår. Benröta och dess inflammationer kan hålla sig årvis och operation kan vara nödvändig för att avlägsna och häva inflammationen.

- Tyfus och Nervfeber

Den mest kända och farligaste varianten av tyfus överförs mellan människor via klädlusen. Förr kunde detta orsaka stora epidemier, speciellt bland soldater som tvingas leva nära varandra med begränsade möjligheter till renlighet och hygien. Personer som drabbas Tyfus hamnar snart i ett tillstånd där sinnena grumlas av feber och yrsel och dödligheten är mycket hög.

- Spanska sjukan

Spanska sjukan var en världsomspännande pandemi som härjade mellan 1917-1920. Sjukdomen var av en ovanlig kraftig form av influensa som spreds över hele världen. De flesta dödsoffer var unga vuxna som i övrigt var friska, vilket förvånades eftersom det oftast brukar drabba barn, gamla och personer med försvagat immunförsvar. Hårdast drabbat i landet var Norrland och då främst inlandet med bland annat Jämtlands län som var det län som hade högst andel döda. De flesta dödsfallen skedde 6–11 dagar efter insjuknandet.

- Sockersjuka

Sockersjuka är en sjukdom med kroniskt höga nivåer av glukos i blodet. Före slutet av 1800-talet var det en dödsdom för många. Överskott av glukos kan ge rad skadeverkningar, som dålig läkning av skärskada eller njurskada och även koma. På 1700-talet gav man bland annat diabetiker höga doser av opium, och de tycktes bli bättre av det. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet prövade man späckdiet. Man märkte nämligen att patienterna mådde mycket bättre när det åt mycket fett och lite kolhydrater. När man så småningom började kunna mäta blodsocker märkte man också att blodsockret inte steg så kraftigt när man åt mycket fett.

- Hjärtförlamning

​Är det samma som hjärtstillestånd samt hjärtslag, vanligen med hjärtinfarkt som orsak.