Övriga uppgifter:
Flyttar från familjehemmet 1898 till Asker församling för att jobba som dräng. Men 1899 går han vidare och blir stenarbetare vid Tångsäter stenhuggeri. 1901 slutar Karl Otto på stenhuggeriet och 1902 flyttar han vidare till Sköllersta för att gifta sig med Ädla Maria Jansson. Samma år föds även deras dotter Dagmar Paulina. 1910 flyttar familjen från Sköllersta till Mosjö församling. Karl Otto blir änkling 1913 när hans hustru Ädla Maria Jansson dör av sockersjuka. Han lämnar församlingen 1915 med sin äldsta dotter Dagmar Paulina. De andra yngre barnen flyttar till fattighuset där det yngsta barnet bara är tre år gammal. I Götlunda församling på de vid Liljeholmen och arbetar på Kåsäter gård. Här lär de känna hushållerskan Anna Matilda Lund som bor här med två oäkta barn. De flyttar 1916 gemensamt till Nybacken i Längbro församling. Men 1917 flyttar hon till sin hemförsamling Fellingsbro, och hans dotter flyttar även hon till Björkskog församling. 1926 flyttar han från Längbro församling in till Örebro och Jordgatan 9 och båda döttrarna Dagmar Paulina och Karin Maria bor hos honom under en period. Han bor även vid Ekäng och någon gång mellan 1931-1941 finns han på Nygatan 31. https://www.flashback.org/t1079538 Om man går från Örebro stadsbibliotek ner till Änggatan så fortsatte man in på Kyrkogårdsgatan, idag kan man säga att denna gata låg mellan dagens Tunnbindargränd och Drottninggatan ungefär. Huset och gatan finns inte längre.
Nedanstående är hämtat från GP onsdagen den 5 januari 1949.
"70-åring rånmördad två unga män fast."
"70-årige grovarbetaren Karl Otto Schölin, Kyrkogårdsgatan 31 i Örebro, blev på måndagseftermiddagen rånmördad av två yngre män, 23-åriga Torgny W., son till fastighetsskötaren i den fastighet där mordet ägde rum, samt 28-årige K.A.G. Wickman från Karlskoga. Torgny W. greps endast några timmar efter våldsdådet. Han nekade till en början men då indicierna hopade sig erkände han att han varit delaktig i dådet. Såsom förövare uppgav han Wickman, vilken efter mordet, akulle ha begivit sig till mariestadstrakten. Det visade sig emellertid att Wickman åkt till Katrineholm där han på tisdagkvällen greps av katrineholmspolisen.
Det var 35-årige plattläggaren Karl Edvin Lilja, som upptäckte mordet och genast alarmerade polisen. Han bor i våningen ovanför Schölin och hade strax före kl. 19 på måndagskvälen kommit hem samt skulle ställa sin cykel på gården. Därvid såg han att det lyste inne hos den gamla och att dörren stod på glänt. Då Schölin den sista tiden brukade vara mycket noga med att se till, att dörren till lägenheten alltid var stängd - han blev nämligen i somras bestulen på 3.400 kr. - tyckte Lilja att det var egendomligt och tittade in i lägenheten sedan han ställt ifrån sig cykeln.
Därvid fick han se Schölin liggande på golvet med en duk, en nedriven gardin, virad om huvudet hårt åtstramad och knuten över näsan. Lilja gick fram till för att se vad som var fatt och upptäckte att Schölin var död. I munnen hade han trasor instoppade och det föreföll som om han blivit kvävd."
"Polisen kom omedelbart till platsen och började sina undersökningar och endast några få timmar senare efter mordets upptäckt hade 23-årige diversearbetaren Torgny W.. son till gårdskarlen i fastigheten där Schölin bodde, anhållits. Han tillhör det lösa klientel, som brukade hålla till hos Schölin och har vid olika tillfällen lånat pengar av honom.
W. nekade emellertid vid de första förhören energiskt till att ha någon kännedom om vad som tilldragit sig i Schölins lägenhet på måndagsmorgonen. Indicierna var emellertid mycket starka och på tisdagsmorgonen togs förhören upp på nytt. Den anhållne invecklade sig gång på gångi tvetalan, hans alibi undersöktes och befanns icke hålls.
Vid de fortsatta förhören började medgivandena och till sist erkände W. stt han varit delaktig i rånmordet men bestred energiskt att han utfört det. Som förövare utpekade han en ämnårig karlskogabo, vilken skulle ha begivit sig till Katrineholm.
Kriminalkommissarie Schlyter jämte andra polismän reste omedelbart till Katrineholm, där polisen också underrättats och när örebropolisen kom fram hade katrineholmspolisen den misstänkte karlskogabon i förvar. Det var vid 20-tiden på kvällen, som han greps och efter ett första förhör på polisstationen i Katrineholm fördes han till Örebro, dit han anlände vid midnatt."
Artikel GP fredagen den 7 januari 1949.
"Rymmare från Hall begick rånmordet."
"Rånmordet i Örebro i måndags förövades av 28-årige K.A.G. Wickman från Karlskoga. Efter långa och pressande förhör inför stadsfiskal Beckman erkände han på onsdagskvällen att det var han som bragte 73-årige grovarbetaren Karl Otto Schölin om livet.
Wickman säger sig inte minnas mycket då han var starkt berusad. Han kan blott erinra sig att han anföll den gamle bakifrån, stoppade en trasa i munnen och bröt hans huvud bakåt så att nacken knäcktes.
Samtliga tre i mordet inblandade unga män är nu i förvar hos örebropolisen. 23-årige Torgny W., son till fastighetsskötaren i huset där mordet beicks och på tisdagskvällen greps Wickman i Katrineholm.
Den tredje inblandade, 27-årige Yngve L. från Örebro, som åkt droska till Stockholm, greps tidigt på trettondagen där."
Artikel GP lördagen den 5 februari 1949.
"Rånmördaren i Örebro föll ihop i rätten."
"Rättegången mot de för mordet i Örebro i början av januari häktade K.A. Wickman, Torgny W. och Yngve L. började på fredagen och väntas inte bli klar förrän lördag eftermiddag. Rättens ordförande var borgmästare Strandell och åklagare stadsfiskal Beckman. De häktade biträddes av advokaterna Wistrand, Sahlgren och A. Lindberg.
W. och L. uppträdde sansat och lugnt, men Wickman hade svårt att hålla nerverna i styr. Vid ett par tillfällen föll han ihop inför rätten."
Hopp i artikeln.
"Under häktningstiden har ha L. och W. uppträtt lugnt och behärskat. Wickman har svårt att sova och har fått lugnande medel.
Alla tre bestred genom advokaterna åklagarens ansvarsyrkanden. W. medgav dock att han tillsammans med Wickman och L. infunnit sig hos Schöllin den 3 januari, dock utan brottslig avsikt. Han sade att han varit vittne till hur kamraterna våldfört sig på Schöllin och att han själv tagit en portmonnä, som under striden föll ur den gamles ficka. Portmonnän överlämnade W. till L. samt rusade från platsen, medan Schöllin ännu var vid liv."
Även Wickman förnekade att han tagit några pengar. Samma sak med L. Ingen hade alltså stulit någonting från Schöllin.
Artikel GP söndagen den 6 februari 1949.
W. hånlog när Wickman bröt samman."
"Rättegången med rånarligan i Örebro återupptogs på lördagen inför Örebro rådhusrätt. Wickman var mycket nervös och orolig, medan W. och L. gav varandra menande blickar, och W. drog vid flera tillfällen hånfullt på munnen, då Wickman bröt samman.
Lördagens förhandlingar, som huvudsakligen upptog vittnesförhör, avbröts vid 17-tiden för att fortsätta på måndag. Något väsentligt nytt framkom inte under vittnesförhören."
Artikel GP tisdagen den 15 februari 1949.
"Åtta år för rånmordet."
"Örebro rådhusrätt avkunnade på måndagen utslag i målet om rånet på söder i Örebro, då 73-årige K.A. Schöllin rånades och misshandlades till döds.
Torgny W. och Yngve L. dömdes vardera till åtta års straffarbete. Den tredje i dramat inblandade K.A. Wickman undergår f.n. sinnesundersökning på Haga sjukhus i Södertälje."
|
